gnäll...eller vad det nu kallas. Fast det är väl då som man är i mest skrivbar form kanske, då när allt inte är på topp.
Jaag trode att den här separationen skulle passera obemärkt. Eller nä det trodde jag inte men fram till nu har det kännts förhållandevis ok. Men nu är jag inte så säker längre. Det känns inte ok o känner mig liten, otillräcklig, ensam, rädd, korkad well you name it. Jag tvivlar inte på beslutat i sig. Det är inte det. Men 10 år under samma tak är långtid. Allt man delat, allt man sagt och gjort, alla minnen, alla grejer, allt... som bara "försvinner" i ett enda ryck. Jo visst det är 4 mån sedan vi tog beslutet o det har varit 4 ganska konstiga månader. Men NU när dagen är här... skit... det är tungt. Snacka om att jag dragit undan mattan underfötterna, fast på mig själv.
JO jag vet det är inte mitt beslut, inte ensam ialla fall, men det är tungt ändå.
Sonen blir här till på fredag. Hämtas av pappa på lördag fm. och kommer hit igen på torsdag. Jag vill itne ens att de dagarna ska komma. Får panik. Hur ska jag få helgen att gå då?
Fan vad jag gnäller... det blir inget vettigt gjort o tankarna är knappast konstruktiva heller, eller hur var det nu....
jaja det blir nog bra tillslut antar jag, hoppas jag och måste jag tro.
~Zirie
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Man får gnälla dvs det ÄR inte gnäll. Det krävs anpassning, som fan. Det tar sin tid, låt det göra det! Du vet ju var jag finns ;)
Kram!
Gnälla får man. Men det viktaste är att göra saker. Träffa folk, pyssla i hemmet, träna, läsa...lära sig att vara själv, ensam, singel.
Efter tio år av tvåsamhet krävs det träning för ensamhet. Nu låter ju ensamhet väldigt negativt men det är just det man behöver träna på. Att tycka om sitt eget sällskap liksom. Kärlek och ömhet är limmet som håller ihop ett äktenskap, mycket annat kan man klara sig utan men inte det. Det är bättre att vara själv och trivas med sig själv än att leva i vaacum med någon annan.
Jag tror mycket på tankens kraft och att man själv kan påverka hur man upplever sin situation. Fokusera på trevliga saker du ska göra under dina egna veckor istället för att fokusera på att O inte är där då tex.
Det är normalt att sörja ett äktenkap likväl som att sörja en person. Sorgen har sin plats och den kan ta sig olika uttryck, gnäll kan vara ett.
Även om det skulle vara ditt beslut, tycker du verkligen att du dragit undan mattan för dig själv? Kan det inte vara så att du gett dig själv nya möjligheter? Kan du ha öppnat dörren till en bättre, lyckligare framtid tro?
Se nu till att se om dig själv, gör saker du tycker om. Ta upp en gammal hobby eller skaffa en ny (jag vet att du har många jätteroliga intressen). Mys, softa, hitta det bästa i nuet... *kram*
*snyftar* ni är för söta.
*jättekram*
~Z
Skicka en kommentar