Så har man varit sövd då.

*ta av dig kläderna lås in dem i skåpet och ta på den vita rocken och strumporna. *

Mmm eller hur... 9:00 visas jag till min säng. Byter om och lovar mig själv att INTE kliva ur sängen om jag itne absolut måste för kläder med mindre värdighet än 0 har jag aldrig sett förrut. Rocken är till attbörja med förliten. Jag somnormalt handlar kläder på Kappahls XLNT avdelning kan knappast ha MEDIUM på en urtvättad sjukhusrock. Frågar barnmorskan om det finns någon större rock. *Det vet inte jag* Svarar hon. (funderar: Hur fan ska jag då veta? )
Tittar på sängen. Ett täcke. Ingen filt. *suck* Tur att man ialla fall har varit på sjukhus (förlossningen) någon gång ialla fall o inseratt om man kikar runt lite så ska man nog hitta en hylla medkläder , filtar etc. Sagt o gjort. fick fatt i en rock stl. STOR, den var inte så jäkla stor, och en filt. Så nu kunde jag ialla fall gömma mig under den. Så till strumporna. MEN va faan... trekvartsstrumpor utan minsta tillstymelse till resår. Maskor å hål i dem. Ja alltså värdighet är inte ett ord man roar sig med inom svensk sjukvård. Nog för att jag fattar att man inte kan hålla kläder som är som nya men man kan väl för fasen ha ngt mellanting?
Mycket tacksam åt att jag är ensam på rummet. Kryper ner under filten o täcket. BM kommer in o tar mitt HB. Wow, det var bra för att vara jag. 90. Sist var det ju 70 och när BM läste det började hon yra om blodgruppering etc. Men sedan hon såg 90 så vart hon lugnare. Nu slapp hon ju leta Rh0- blod. Skönt för dem. vid 11 tiden körs jag upp till KK-operation. Där uppe är det fullt. Personalen är trevlig och där är en sköterska som låter precis som Jacob Dahlin ( må han vila i frid) så jag kan ju inte låte bli att le. Han är rätt vimsig dessutom o har visst skrivit at tjag fått en nål i vänster arm. "Eh var då?" En annan sköterska ska sätta nål på mig o i vanlig ordnign får hon svårt att hitta ett bra kärl. "Ta du o kolla handen" sa jag till henne å mycket riktigt... där satt den, precis som under förlossningen o som när jag var inlagd för rosfeber. Det är bra med folk som lyssnar.
Undrar om ajg såg stressad ut för jag tror itne det gick mer än 2 min mellan varje gång ngn frågade " Går det bra här?" "Har du det bra, är allt ok" "Undrar du över något så är det bara att fråga" etc. LOL. Jag ville ju bara sova. Så försvann de andra som var bakom draperierna. Tjejen som jag delade rum med åkte in. Hon verkade nervös. Så var det tillslut min tur ( när hon var klar) Minns inte vad klockan var men personalen hade börjat prata om lunch ialla fall o vid det här laget var jag Hungrig.
I själva operationssalen var det så där 5-6 pers. 2 elever. Jag fick en tandskena så slapp jag ialla fall bita isänder fler tänder. Självklart tyckte alla synd om mig som hade tandvärk från helvetet samtidigt som jag nu skulle sövas.
så fick jag bedövning i handen, för att medlet inte skulle göra ont (sköterskan sa tt det kunde gör ad det så det är klart jag ville ha bedövning- här ska inte lidas i onödan inte. Ge mig allt ni har. *säg till när du känner ngt* sa närkosläkarn' o så började de vippa på sängen. "Oj det här är värre än liseberg" sa jag Å så fick jag hörselskyddpå mig o en mask i ansiktet som gav mig syrgas. Jag kände aldrig något o nästa sekund låg jag på uppvaket och undrade om det regnade ute.
Kände mig SÅ utvilad. Jag var redo att gå upp, men ville inte ens fråga för de hade sagt att jag skulel vara 30 min på uppvaket. NU var klockan 12:03.... fick en hallonglass... tänkte på Oliver. Han hade varit på ett jäkla humör när han vaknade ur sin narkos. Jag kände mig hur pigg som hellst. NU började den där jävla tanden spöka igen. Ironiskt nog fick jag fråga eftersmärtstillande för tandvärken inte för att jag hade ont i magen. Det hade jag ju iofs, mensvärk.... men så fort tanden började så försvann mensvärken ut i intet. Tror inte kroppen hanterade båda dessa samtidigt. Nu hade jag så ont att jag nopg kunnat slå till ngn. Men jag fick vänta tills jag var nere på avd för de hade inget annat än panodil här på uppvaket. *mes sjukhus*
1 säng längre bort låg en nyförlöst mamma. Hon var förvånansvärt lugn o nöjd. Fast hon inte hade sitt barn hos sig. Jag hörde att allt gått bra o barnet mådde fint o var med sin pappa nu. Men herregud, varför har man nyförlästa kvinnor och kvinnor som gått igeonom aborter/skrapningar efter missfall på samma uppvak. Visa någon form av barmhörtighet!!!
Ja allså jag satt e ju bara in en spiral så mig spelar det ju ingen roll. Men det måste ju vara ett helveta att ligga där om man haft ett missfall å höra på dessa disk.
Klockan blir 12:30 o jag körs ner på salen igen. Oj ser några små små bebisar på vägen. SÅ söta. Eller ja... jag såg visst mest filtar o en å annan hårtuss. Men de måste ju va söta. Elelr ialla fall såg deras föräldrar trötta och lyckliga ut så inte kunde det vara några trollungar de bar omkring på.
Salen är tom... var är hon då... grannen? Undrar stilla om jag hämtade mig ovanligt snabbt. BM kom in å undraxde vad jag ville ha att dricka. Hehe ville skrika GE MIG EN STOR CAPPUCCINO men sa kaffe tack. :-) Fick kaffe , saft (mmm minns visst den saften från förlossningen. GOTT. ) två ostmackor och värktabletter. Tror allt var slut på 10 min. Läste lite. Hoppades att grannen skulle gå. Klockan blir 13. Funderar.... jag går INTE upp o hämtar mina kläder i den här utstyrseln. NEVER. Grannen hade dessutom sin pojkvän med, ja alltså alla hade någon med sig utom jag. Jag var visst ensamast i världen. Tillslut gick de o jag blev själv. Bad sköterskan ta slangen så jag slapp fastna i den å klädde sedan på mig. 10 bindor tog jag med mig hem. De sa ju att jag kunde blöda efter insättningen.
Funderar: Fasen jag är så pigg. Hungrig, men pigg. Törstig också. Setr till att bli utskriven å går från avdelningen. Ut till hissen... ner i entren. Mer bäbis. Fortfarande pigg.
Funderar: Varför sa de att man inte kunde köra bil hem? ( ja alltså jag har juinget körkort så det är ju förklarligt men annars?) De sa också att det var bra om ngn hämtade upp en efteråt. Hmm... taxi alltså... förjäkla dyrt att åka taxi från Östra o hem. Nä jag tar bussen. Går en bit. Det känns så besynnerligt i huvudet. (replik från vår törnrosapjäs som vi spelade i 6:an men den beskriver känslan bäst) Oj det snurrar lite. Går över vägen. Ringer Mattias. Är nog tämligen oklar...jävla tandvärk. Oj jag får nog stanna. Ringer till brorsan o undrar om han kan hjälpa mig från bussen o hem om jag åker buss delvis. Han har inte tid. Vill fortfarande inte åka taxi hela vägen. Fortfarande är detför dyrt. Köper en dricka på Pressbyrån. Sätter mig på bussen. Inser att om ajg itne ringer någon så komemr ajg att somna o då komemr jag att vakna på Hinnebäcksgatan (ändstation) , jävlars vad trött jag blev. Lovar mamma på telefon att ta en taxi från Backaplan men går av på centralen. Lullar in på Pocketshop o komemr ut med 4 böcker, in på pressbyrån , ut med 3 tidningar (när fan tänkte jag läsa allt det??? men jag orkade kanske itne tänka riktigt) ut till korvkiosken... MAT. In i en taxi... nåt nytt bolag... Transport...nej Transfer, från Stockholm. Han körde fel,..... men men... jag kom hem tillslut. 150 kr. Kom in... satte mig vid datorn.... skulle kolla nåt... fick med mig alla påsar o maten upp i sängen.... åt.... skulle läsa..... somnade visst. Vaknade när sonen med far kom hem. Fick juice. skulle läsa...somnade visst igen. Vaknade vid 20 tiden.... somnade igen... vaknade vid 1.... å här sitter jag när kl är 03:20.... ringde jobbet.... tandvärken tar dö på mig. Jag ska inte jobba i morgon. '
Är inte trött för 5 öre nu... men jag ska kanske sova ändå. Pappa fyller 65 idag. Tiden går. Sonen fyller 5 på onsdag. Shit..helt sanslöst.

Go'morron o go'natt

~Zirie