Igår var jag så ledsen. Trode jag skulle fara rätt igenom igen. Men jag ska INTE!
Hursom en diskussion med mamma fick mig att känna mig så nere. Det spelar ingen roll vad den handlade om eller vad någon av oss sa. Vi har säkert lika fel/rätt båda två (kanske) . Men jag känner mig så usel, egotrippad, elak , etcetc you name it.. varenda gång . Det är så jobbigt.
Sen kom detta med att vi ska flytta isär över mig... å jag började ifrågasätta mig själv o valet/beslutet vi tagit. Jag Ifrågasätte rmig som person/vän/pedagog/mamma/dotter/partner... fan vet om jag funkar som någondera. Erimit i ett hus i skogen... men jag är inget vidare påa tt göra cappuccino själv ;-) Hursom.... satte mig på bussen hem från jobbet, för tillskillnad mot förra året när jobbet knäckte mig så har jag inte en enda tanke på det som sedemera gjorde mig så ledsen under arbetsdagen. Den flöt bra. Påvägen hem lyssnar jag på musik o jag tror ta mig sjutton avarenda låt fick tårarna att bränna bakom ögonlocken. Varma och stickande... *blinka blinka blinka* alltså man kan inte bara börja gråta på bussen hursom hellst. Nej nej.
Hämtar sonen - å det som händer där är en annan historia....
Snackade med en kompis på MSN.... A. du är en pärla! *KRAM*
Resten av kvällen ägnas åt att spela (20:00 å framåt) där blir jag inte ledsen ialla fall. Hahaha trode jag ja... för självklart hände det saker, banala saker som ajg normalt inte alls bryr mig om som gjorde att tårarna kom tillbaka. Men gissa om jag kände mig fånig? JO...just det.
Tur att man kan skrapa ihop sig själv och be om ursäkt innan man gjort bort sig allt för mycket. Det var nära igår. *sucka*
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ibland så kommer allt ikapp en, det är inte lätt du! Och absolut inget att känna sig fånig för, man ska inte bara ha roligt med sina vänner!
Stor KRAM till dig! Måndag?
japp måndag!!!!
Kom på vart bara för här har en bomb slagit ner på var kvadratmeter....
Skicka en kommentar