Sonen och jag var påväg hem från bussen i lördags. Vi hade varit på dop. Jag tämligen trött och hade ont , o man kan ju bli lätt tjurig för mindre.
Vet att sonen gärna vill vara ute o leka men själv ville jag bara vila. Då här jag:
S: Mamma, vet du när vi kommer hem vill jag vara ute en liten stund. Men bara en liten stund!
M: Det är nog ingen ute så här dax. (snacka om att lura sig själv)
S: Jag vill vara ute ändå, en liten stund.
M: Vi får kolla med pappa när vi komemr hem. Jag behöver gå in och vila en stund (känner mig som en mycket gammal människa). Pappa får bestämma det.
S: Men mamma, du bestämmer ju. du kan ju bara bestämma att jag ska vara ute.
M: nä, eftersom jag inte kommer kunna hjälpa dig om det skulel behövas så måste vi veta vad pappa gör och om han tycker det är ok så får han säga det.
S: Äh men det är ju DU som bestämmer hemma.
M: (ser väldigt väldigt frågande ut) VA? Varför tror du det?
S: Jag vet att du bestämmer. ALLA som föder barn bestämmer hemma hos sig.
(Varpå han knatar iväg...) men vi kan väl fråga pappa ialla fall....
------------
Jaja... nu vet vi hur det ligger till.
Kan tillägga att jag också frågade VEM som sagt detta till honom o han sa: " nä det har ingen sagt, det hag ju jag kommit på alldeles själv förstår du väl. "
~Zirie
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Han är inte dum han! ;)
Nå, fick han vara ute?
Jodå, men ungarna på gården lekte nog något han inte riktigt kom in i så han kom in igen.
Skicka en kommentar