Jaha så får de då sina andra barn... ingen är

gladare än jag eller jo självklart de själva, men utöver det... jo det skulle vara vår son då. Han är helt förtrollad av dessa bebisar. En flicka och två pojkar varav vi fortfarande väntar på att den sista pojken skall födas. Å vad händer? Ja inte får jag någon skumm bebislängtan inte det är liksom inte det. Men trots glädjen över dessa fantastiska små varelser så känner jag en sorg en saknad... bara för att... Å så tänker jag, jo men nog borde det gå... eller? Är det värt det? Somliga skulle säga att ett barn är värt ALLT, jo jag kan hålla med men är det värt att bli så mkt sämre att du faktiskt inte klarar av att vara förälder? Att du inte klarar av dig själv? Vem vill ha mer värk? Kan man få mer värk?
Hmm.. Men jag har ju redan det bästa på jorden en lättretad, intensiv, egensinnig, kärleksfull, omtänksam, generös, varm, humoristisk o klok son. En son som mycket väl kan spendera 1-1½ timma i sängen en morgon bara för att ligga där på min arm o prata om allt å inget. Å mellan snackstunderna kommer det ett: Å mamma jag älskar dig, ska vi brottas nu. :-D Klat vi ska. En son som gärna har en utläggning om vad mögel är för något å som får folk i affärer, på bussar och spårvagnar att bara le. En son som i förfäran kastar ur sig " sk jag slå dig?" "jag vill inte ha dig som mamma mer... " för att sekunden senare säga: "men jag vill itne att du försvinner elelr flyttar för det är bara NU när jag är arg somjag inte vill ha dig så mycekt fast jag vill ha dig som mamma..:" , En son som när man ringer till förskolan för att fråga om han har lust att hänga med till Universeum elelr slottskogen tjuter av glädje för att vi ska göra något sådant. En son som talar om för sin fröken att hon inte alls får kalla honom för Prins för han är "mammas prins", men när föken frågar om det är ok om hon säger Prinskorv så lägger han snabbt det till listan med det som han " är någon annans (tex mammas prins, mormors älsklingspojk, etc) samma fröken är också hans "amigo". "jag gillar alla mina fröknar lika mycket men S. är min "Amigo"" :-)
Så egentligen varken vill eller önskar jag mig fler barn, jag hade nog bara velat ha möjligheten att själv välja till 100% . ok jag vet bortsåg från att jag inte är själv utan har en man också som kanske vill vara med å besluta... etc men nu bortser vi från honom ett litet tag. det sticker till lite i mig ialla fall när jag ser de här små liven. Samtidigt är det så fantastiskt roligt.

Det händer mycket nu.... många saker ställs på sin spets... jag börjar jobba på måndag också. 7,5 timmar i veckan. Hmmpf, säger någon, så lite. Jo men det känns snudd på övermäktigt faktiskt. Nyttställe, nya kollegor, nya barn... gissa vem som hade marsdrömmar i natt. Inte alls om jobbet men konstiga drömmar med konstiga sammanhang, fyllda med rädslor, oavslutade fall, försvinnanden etc, vänner som föll ut från ett hus men som itne fanns på marken... de måste alltså ha fångats upp på vägen, blivit räddade.... hmm... symbolik. Mmm det är jag i ett nötskal. Jag personen bakom Zirie... Zirie är iofs en förhållandevis stark personlig fasad. :-) Det som många ser, men som inte helt är jag, men kanske den jag vill vara.. igen.. fast något öppnare än då, då för längesedan. Å andrasidan har de flesta som kännt mig tittat på mig å förstått precis... läst mig som en öppen bok. andra har inte fattat nåt. :-) fast när jag tänker efter, vem har förlorat mest på det?

/kram

~Z