Ja alltså det här kan ju inte vara sant... igår var det November och idag är det Juni. Vart tog tiden vägen? Snart är det jul igen. Sonen 4,7 år är nu 114,5 cm lång... tittade på hans första sandaler idag hemma hos mina föräldrar. Stl 19 dem hade han i augusti 02 när han var 10 månader. Första vinterkängorna köptes i stl 21 tror jag. De räckte knappt första vintern. Idag har an stl 32 på gummiskorna och de räcker med all sannorlikhet inte till hösten.
Nåväl November igår.... juni idag....i övermorgon är det höst igen.... å vad händer då? Den 16 juni skall jag på möte med arb.givaren, facket, företagshölsovården och försäkringskassan, låt oss hoppas att ngn form av framtid kan lösas då . Långt ifrån redo för mina 75%, stadsdelen jag är anställd i skrämmer mig än. Som person kan jag inte bara ersätta folk i mitt liv hur som hellst. I mitt yrke ersättsman utan problem. Frågan är om någon på jobbet ens mörkt att jag är borta. Jo jag vet att några gjort det men de närmaste kollegorna... hardly. Well... man skulle helt klart ha en uttalad polisy kring långtidssjukskrivna kollegor. Kallafraser å tomma ord kan man vara utan i de flesta lägen likaså personaltidningen med ett steril "hej här är personaltidningen. Hälsningar ___Cefen_____ (jo det står namn iofs.) på ett lösblad i kuvertet.
nåväl jag skulle knyta ihop det här nu... eh men jag tappade tråden helt. Så vad gör man? I mittfall slänger man på WoW o tjôtar med lite folk innan sänggåendet. Morgondagen skall börjas med ett varmt bad (äh jag gör det nu ) o sedan förhoppningsvis spenderas tillsammans med en godvän och tillhörande barn.
~Zirie
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
På något sätt så kommer det gå, :)
Vi sitter och inväntar att ni ska vakna ;)
Kram
Skicka en kommentar